Jodå...jag lever!
Man kan tro att jag lagt bloggen på hyllan....och så blev det visst ett litet tag=) Veckorna har rusat iväg i en rasande fart och vi har haft det stressigt, ljuvligt, roligt och underbart! Dagen då balen stundade visade vädret sig från sin bästa sida, så bättre kunde det inte varit. Två nöjda och glada ungdomar åkte iväg på eftermiddagen och hämtades sent sent på natten.
Studenten veckan efter.....om vi hade vädret med oss på baldagen så var det motsatsen på studentdagen. Regn och rusk, men alla var glada ändå, synd dock att möjligheten att ta bilder när alla glada studenter sprang ut blev sämre av alla paraplyer som var i vägen....Men, vi hade en underbar dag, med fest som vi hade hemma i uterummet med släktingar och fina vänner. Tack alla ni som förgyllde Julias och vår dag!
bilder: tinas privata
skriven
Vackra barn du har och skönt att höra att allt gått bra och att alla är nöjda. Så bra sagt att det varit dagar att samla i minnet för att ta fram senare, en kall och ruskig höstdag kanske.
Vissa stunder i livet är ju milstolpar och de fastnar på näthinnan medans andra stunder försvinner i samma sekund.
Nu är det nya steg som skall tas, den mest spännande tiden i livet så här när man tittar i backspegeln.
Men först en skön sommar och festarrangörerna kan andas ut att allt gick bra (vädret kan vi ju inte råda över)
Kan tänka mig att en viss tillfredsställelse har infunnit sig.
Lycka till till dina fina ungdomar
Kramar Monica:-)